Jag är så priviligerad

Jag fullkomligt älskar mitt liv. Ibland hatar jag det, men hata är ett starkt ord som jag missbrukar och jag har verkligen ett bra liv.

Det gick sämst på träningen idag, men vad gör det när tränaren skäller ut oss alla och verkligen gör det någon skulle gjort för länge sedan?

Idag har jag också varit fruktansvärt pysslig. Jag har limmat ihop allt som är trasigt och pysslat ihop Lindas julklapp medan Johanna sov i min soffa. Du är kung =)

Ehm, jag tänkte skriva något sådär insiktsfullt som jag vet att jag har kommit fram till idag, men det är borta.

IMORGON ÄR DET JULLOV! :D
Godnatt ( :

This is the world we live in

Jaha, första blogginlägget på nya bloggen. Anledningen till att jag inte skaffat en blogg tidigare är för att jag tvivlat. Det känns konstigt att erkänna det, men ni ska bara veta hur mycket jag har tvivlat på mig själv under det här senaste halvåret. Jag har faktiskt till och med haft svårt att stå för mina åsikter, och egentligen är jag väldigt klar med vad jag tycker och är inte det minsta rädd för att säga det. Men det är någonting som har hänt under det här halvåret. Inte bara med min personlighet utan med mina visioner, mina värderingar och mitt sätt att bemöta saker. Jag vet inte än om det är till det bättre eller inte, men det planerar jag att ta reda på.

Ja, anledningen till att jag nu faktiskt skaffade mig en blogg var för att idag har det hänt så mycket i mitt liv, och alla måste få veta det.
Förutom allt trevligt som att vi hade pizzakväll, kollade på Titanic, pratade halva natten och sov ingenting så har jag haft en väldigt upplyftande och insiktsrik dag
En man inne på Global Living behövde låna en telefon och han fick låna min. Jag sa först nej, men sen insåg jag att det finns sådana där akuta lägen där man är helt utelämnad till sina medmänniskor, och om jag var den som behövde en telefon hade jag verkligen hoppats att någon hade lånat ut sin mobil till mig.

Efter den goda gärningen begav jag mig till ICA för att köpa bröd, men så faller en dam helt plötsligt handlöst ut i gatan. Egentligen var jag ganska långt ifrån henne och det var en annan kvinna som redan var på väg fram för att hjälpa henne upp, men jag kände mig helt enkelt tvungen att gå dit och hjälpa till. När jag väl kom fram fick jag hjälpa henne till busshållplatsen men det som nästan skrämde mig var alla de människor som bara passerade förbi utan att bry sig. Det gjorde nästan ont i mitt hjärta när jag insåg att damen kunde blivit lämnad helt själv, hon var ytterst rar.

Sen var Liv och Sven, mina hyresvärdar, inne på julfika och jag fick julkapp.
Efter det tog jag mig en promenad ner på stan men så helt plötsligt ser jag Antonia sitta inne på Wayens helt otippat. Så hon hängde med hem till mig och vi hade en jättetrevlig diskussion om allt möjligt politiskt, och jag insåg återigen att min humana sida har växt något enormt. Jag har bestämt mig för att det är någonting bra. Nu ska jag ringa min älskade pojkvän och sen krypa till kojs.

Det här kan helt klart utvecklas till någonting riktigt bra.